Archive for » december, 2010 «

Ensam hemma

Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.

Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)

Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.

Det suger att vara ensam.

Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.

Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det?  När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.

På spåret så klart.  Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.

Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.

Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.

Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.

Julefrid vill jag ha.  Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.

När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.

Att glädja sina medmänniskor

På vägen hem möts jag av idel leenden. Någon gör tummen upp och andra lyser upp när de ser mig.

Jag ler tillbaka och tänker att oj vad de var gott humör.

Går till Hemköp och handlar.

Likadant där. Folk ler mot mig och jag ler tillbaka.

I kön vänder sig en dam om mot mig och utbrister: Åh så söt du är!

Då kommer jag på det!

Jag har min tomteluva på mig.

Min godingar  har påbjudit tomteluva på under sista veckan. Och eftersom jag är en i gänget (stolt fröken) bär jag också tomteluva på jobbet.

Tänk vad en liten tomteluva kan göra för mänskligheten.

Effektiv eller…

för lite att göra?

Igår gick det runt i huvudet när jag tänkte på allt jag skulle hinna med under mina tre timmar på jobbet idag. Låg och memorerade alla uppgifter, så att jag inte skulle glömma något.

Nu har jag prickat av alla saker utom en. Och det är en timme kvar att jobba! Jag har dessutom hunnit med att fika =)

Igår var det töväder och idag kallt som satan. Inte blev det bättre av att bussen var kall som en iskällare  på vintern. Stackars chaufförer som har en sådan arbetsmiljö.

Fast jag föredrar ändå kylan. Vinterhataren Inna gillar plötsligt vinter. Kanske för att det är lättare att stå ut med snö och kyla, än slask och töväder, som det brukar vara på vintern. Är man uppväxt på kusten är det normal vinter =)
Men det är nog eg. hösten som är den värsta årstiden. November är deppmånaden nr ett. I år värre än vanligt.

Nu ser jag framåt. På tisdag vänder det. Ljuset betyder mer än man tror. Mörkret påverkar oss.

Snart är det nytt år med nya blanka ark och nya möjligheter.

Bort med gammal deppighet och in med ny positiv tro på livet!

2010 har verkligen varit en känslomässig berg-och dalbana för mig. Och det är klart, att ju högre jag svävar, desto större blir fallet.

Dag 28 – Something that you miss

Något som jag saknar
Kärleken

Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.

Cup cake award

Finaste Tofflan har förärat mig med en award!

Precis en sådan uppmuntran jag behövde i min dystra ensamhet.
cup cake award

1. Tacka den du fick Awarden från.
2.Kopiera Awarden till din blogg.
3.Berätta vilka tre författare som hör till dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
4.Skicka Awarden vidare till fem mottagare du tycker förtjänar den.

Åh hjälp!

3 författare. Hur ska jag bara välja 3?

Jag är en stor bokslukare, även om jag tappat all lust att läsa under min deppiga period. Men lusten kommer tillbaka. Det vet jag.

Utan inbördes ordning och de 3 som dök upp i tanken först:

1.  Rebus sista fall av Ian Rankin är bra, men jag gillar alla böckerna om den kärve John Rebus.

2.  En bit av mitt hjärta av Peter Robinson,  men läs hela serien!

3. Panzarhjärta av Jo Nesbø

Jag läser mest deckare och thrillers om hemska mord och destruktivitet. Jag dras till det morbida i litteraturen. Jag läser hellre om mord och psykopater än lättsamma kärlekshistorier.  De ger substans och  innehåller oftast både analys och samhällskritik.
Två britter och en norrman. Alla tre huvudpersonerna är kärva, destruktiva män som aldrig ger upp. De löser problem och bryter mot regler, i sin jakt på sanningen. De drivs av en stark vilja och har ett stort rättspatos, trots att de lever destruktivt och bryter mot lagar och regler. Alla tre är mina hjältar. I litteraturen vill säga. Det hade nog varit ett helvete för en känslomänniska som jag att leva med  en sådan person som Harry Hole =)

Fem som jag vill förära denna award:

1. Alice, för att vi båda läser så mycket, men ändå så olika. Och för att du bloggar alldeles för lite =)

2. Therese, för att jag är nyfiken på vad du läser. Mer än jobbrelaterad litteratur =)

3. Kloppan, för att jag vill veta mer om dig =)

4. Jerry, för att jag vet att du läser mycket och ganska så olikt vad jag läser, tror jag.

5. Jeanette som är en sån glädjespridare. Vad läser du?

En helt…

vanlig dag på jobbet.

Möte med chefen. Fick vänta drygt en akademisk kvart. Prickade av punkterna på listan och hade intressanta diskussioner.  Just uppgiften som bollplank ger många intressanta tankar.

Lektion med tvåorna. Webdesign hela dagen. Me like.

Innan lunch rusar treorna in. Glada och euforiska tramsar de runt och avslutar med att ge mig en kram. Deras skoldag är slut. Förmodligen därför de är så glada =)

Trivsam lunch med kollegor. Prat och skratt. Korta samtal med elever här och där.

En f.d elev kommer på besök. Kul att se dig Svea!

Lektion igen. Css och php includes. Uppdatering av hemsida. Samtidigt som jag lyssnar på sportradio och kollar på de nya ämnesplanerna för teknikprogrammet.

Arbetsdagen ska avslutas med arbetslagskonferens. Sen är det dags att ta bussen söderut.

Det är mörkt när jag kommer hem. Som alltid den här tiden på året. Orken tryter. Det blir bara att fixa det nödvändigaste  och sedan krascha i sängen med laptopen bredvid.

Jag längtar efter ljus!

Jag längtar efter ledighet!

Om en vecka får jag semester.

Det behöver jag.

Tvära kast

-10 vid midnatt.

Nu är det +1.

Vem hittade på det liksom?

När jag äntligen börjat gillar vinter, så blir det sån där skitvinter med blidväder och slask som jag är uppväxt med och AVSKYR!

Daga att åka till världens bästa jobb. Sovmorgon idag. Fast jag vaknade tidigt ändå. Hjärnan fattar inte att den får sova till 7 idag.

Och tänk vad smidigt det är med sociala medier.

Genom facebook har jag haft ett samtal med en förälder, tagit emot en sjukanmälan av en elev och diskuterat önskad ledighet med en annan elev. Samtidigt som jag ätit frukost.

En annan dag kommer det nog ett inlägg om sociala medier.

Men nu ska jag ut i skitvädret.

Dag 27 – Your favorite place

Min favoritplats

Havet

Alltid havet.

Låg

Ikväll är jag lite låg.

Mest för att jag känner mig ensam.

Det hjälper inte att jag har haft en toppendag på jobbet.
Världens goaste elever och kollegor. Massor av skratt och gemenskap.

Det ekat tomt hemma.

Jag har ingen att höra ihop med längre.

Jag är bara ensam. Katterna kan inte riktigt kompensera den känslan.

Jag jobbar på att hitta tillbaka till den lyckliga människa jag var före H.

Ibland är det svårt att hitta rätta vägen.

Pisa

Häromdagen presenterades Pisarapporten.
Det är en internationell undersökning som jämför olika länders skolor.

Den kan du läsa här hos skolverket.

Man kan bli upprörd över försämrad läsförmåga hos svenska 15-åringar och att Sverige halkat efter andra länder ännu mer.
Eller har andra förbättrat sig?

Det som jag finner anmärkningsvärt är att likvärdigheten har försämrats i Sverige.

Klyftorna mellan hög-och lågpresterande elever har ökat. Den socioekonomiska bakgrunden har fått större betydelse. Vi har fått en segregerad skola i allt större utsträckning.

Den svenska skolan ger inte elever, i behov av stöd, det stöd de behöver.

Tacka sjutton för det!

Var finns resurserna?
Pengarna till skolan dras in. Rektorerna sliter sitt hår med att få budget att gå ihop. Allt extra stöd till elever finns inte budgeterat från början. Så även om viljan finns, saknas resurserna på många håll. Det är svårt när uppdragsgivare (staten) och huvudman/arbetsgivare (kommunerna) inte är den samma. Staten påbjuder och kommunpolitiker anslår medel.

För övrigt kan du läsa en intressant analys här.