Idag får man hålla tungan rätt i mun.
Jag tar tillbaka allt jag sa igår om att det var lätt att gå ute i halkan.
Det tog en mindre evighet bara att ta sig tvärs över gården.
Blankis överallt. Vägen till rescentrum var inte mycket bättre.
Det var på håret att jag missade bussen, men lyckades hindra den att sticka utan mig.
Så var försiktiga där ute.
Undrar hur många brutna ben det blir idag?
Nyårsafton 2009
Nyårsafton 2010
Jag är mig ganska lik. Håret är kortare. Jag är lite smalare. För ett år sedan längtade jag efter att träffa någon. Nu försöker jag läka mitt krossade hjärta. Men jag bor i samma lägenhet. Har samma jobb och gillar samma saker. Jag har fått nya vänner som är guld värda och jag har droppat några som ändå inte bryr sig om mig. Men i det stora hela är livet sig likt.
Den största förändringen är den inre. Jag vågar be om hjälp när jag behöver det. Det sorgliga är att min tillit och tro på kärleken har fått sig en rejäl törn. Hur ska jag kunna lita på någon som bedyrar sin kärlek till mig? Jag har dock ännu en gång fått bekräftat att jag är en stark person. Utan den inre styrkan hade jag inte suttit här idag.
Det har varit en skön helg, men som vanligt har den gått alldeles för fort.
Allting är klart för morgondagen.
Matlådan fixad. Väskan packad. Kläder framlagda och papiljotterna sitter i håret.
Att det dessutom är städat och fint gör att jag känner mig nöjd.
Två trevliga telefonsamtal har förgyllt min dag. Först ett jättelångt med en god vän. Tur att jag inte har head-set till hemtelefonen, då hade vi säkert pratat fortfarande =)
Och så en pratstund med Yngste Sonen. Han som bara jobbar och jobbar, trots att han går i skolan. Men nu har han varit ledig i två veckor. Den återhämtningen behövde han. Min minsting, men ändå så stor och vuxen. Tänk, skitungen tjänar mer än vad jag gör!
I morgon fyller min idol och kollega Babs år. Man talar inte om en dams ålder, men hon är lika gammal som min mamma och den mest ungdomliga lärare jag vet. Hon är underbar^^
Ute är det fortfarande skitväder, men det går att gå utan att halka omkull. I vår stad har man grusat ordentligt samt att regnet har gjort att det är barmark lite överallt. Man kan ta sig fram utan broddar. Fast det blir ju ingen powerwalk direkt =)
Jag var tvungen att lämna några böcker på bibblan. De skulle lämnats för länge sedan och har plågat mitt samvete rejält. Hjärtesorgen skapade rejält snömos i min hjärna och det var mycket som jag glömde under en period. Förutom böcker och nycklar och sånt var nog det värsta när jag inte kom ihåg koden när jag skulle betala med kort. Helt hjärnsläpp. Flera gånger fick jag lämna varorna i butiken och gå hem till sonen som kan min kod. Så en period var jag tvungen att ha en lapp med koden med mig =(
Det är tur att jag har kommit tillbaka. Jag är ledsen och saknar fortfarande, men har ändå gått vidare. När jag har sörjt klart kan ingen veta. Eller bestämma. Man måste få bearbeta sorg. Inte förtränga eller stänga inne. Men jag förtjänar bättre! Skitstövlar har gjort sitt i mitt liv!
Det bästa med morgondagen är att jag får träffa mina godingar. Eleverna är det bästa med mitt jobb. Dessa underbara, tramsiga, tjatiga, lata, vetgiriga, trevliga, helt makalösa ungdomar som jag får träffa varje skoldag. Det är ett privilegium!
Måndag: Dr Oetkers mozarellapizza till mig. Johan åt potatisgratäng & fläskfilé som han lagat dagen innan.
Tisdag: Thaimat från Manora.
Onsdag: julkorv (hemgjord) potatismos och brysselkål.
Torsdag: Lasagne, sallad
Fredag: fisksoppa, vitlöksbröd
Lördag: stekt benfri kotlett, klyftpotatis(hemgjorda så klart), sallad
Söndag: ugnsbakad lax, potatismos, sallad
Visst är det skönt att vara nöjd med sig själv.
Nu har jag skurat och fejat.
Julen är bortstädad. Det är ljust och fräscht!
Den här kompisen har fått jobba =)
Och jag är nöjd.
Jag lade mig sent igår kväll.
Stängde av datorn framåt halv två. Men somnade snabbt.
Vaknade till ett antal gånger av ljud från sonen. Han var inte högljudd, men jag vaknade ändå. Somnade dock om lätt.
Så vaknar jag tidigt och känner mig riktigt pigg. Sätter på datorn och plirar på skärmen i mörkret. Det känns som strax efter 7.
Då kastar jag ett öga på klockan och ser att den 04.23!
Åh vad trött jag blir på mig själv. Stänger av datorn och somnat om =)
Sov ända till 8. Låg sen i sängen i 2 timmar och lyssnade på radio och kollade skidåkning.
Nu är jag uppe och påklädd. Tröttare än vid 4, men vid liv.
Kaffet är precis färdigt och jag blir förhoppningsvis piggare av lite java.
På agendan står det vanliga hushållsarbetet och lite skidåkning (på tv) varvat med förberedelser av morgondagen. Så att det inte bli tröskelpedagogik =)
Så ska jag prata med en vän. Och skicka ett mail till en annan person. Som förhoppningsvis gör att jag får en sak ur mig och kan lämna gammal skit bakom mig.
Det är min söndag.
Vad ska du göra?
Klänning så klart!
Redan som litet barn älskade jag klänning och att vara finklädd. Efter 40 har jag lärt mig att gilla jeans, men inget går upp mot en skön sommarklänning och gå barfota.
På fest har jag ofta en svart klänning (har en hög att välja mellan) för det är snyggt och jag känner mig bekväm. Men det bästa är sommarklänning ^^
Om man lägger sig i sängen med datorn på magen för att se lite tv, direkt efter middagen, så kan det hända att man somnar.
Paltkoma kallas det tror jag.
Tur att jag inte sov så länge =)
Nu har vi sånt väder som gör att jag avskyr vinter.
Pissregn!
Blidvädret förvandlar den vackra kalla snön till slaskig sörja och ishalka. Det är livsfarligt att gå. Regnet tar ner humöret. Vad är det för mening med detta väder liksom?
Men jag har ändå humöret på topp. Jag har en skön känsla inombords.
Jag har varit på matiné.
Det var helt omöjligt att få sällskap på filmen som jag ville se. Antingen var folk totalt ointresserade eller hade redan sett. Så jag gick själv på bio. Det har jag inget problem med. I mörkret är man ändå ensam om sin upplevelse.
Änglagård – tredje gången gillt
För mig var det två härliga timmar i biomörkret. En riktigt feel-good film. Lite allvarligare än de två tidigare filmerna, men lika underbar. Min favoritskådespelare har blivit riktigt gammal, men har ändå samma starka utstrålning. Tillsammans med Thord Pettersson gestaltar Sven Wollter två härliga gamla gubbar. Sven Wollter har varit min favorit sedan jag var 14 år.
Jag gillar tillbakablickarna från de tidigare filmerna. För mig passar det jättebra. För att inte tala om det underbara fotot. Humor och allvar varvas och filmen har en naturlig upplösning. Änglagård tredje gången gillt gjorde mig inte besviken och jag struntar i sura recensenter och ger ett högt betyg: 4/5.
Och så ser jag fram emot ett nytt filmäventyr.
Trailern på drygt en minut fick mig att både skratta och fälla tårar. Så jag har förväntningar.
18 mars har filmen Hur många lingon finns det i världen premiär. Den ska jag garanterat se!
Senaste kommentar