Archive for » 2012 «

Skogsmulle

Äventyr i skogen väntar.

Jag vet inte så mycket mer än att det ska bli kul , intressant och spännande.

Förmodligen skitjobbigt. Chefen har mer än en räv bakom örat 😉

Men jag är inte den som är den.

Mod och tillit. Har du fått min tillit så kan jag göra det mesta. Fast inte vad som helst.

Det närmaste jag kommit jakt. Paintball med mina godingar i Dalslandskogen. Trots att jag inte träffar en ladugårdsvägg med luftgevär är jag tydligen bra på headshots 🙂

Jag är en stadsfröken, men är uppväxt med natur och friluftsliv så det sprutar ut öronen. Vandra i fjällen, fiska i havet, plocka svamp och bär i skogen. Fjällfiske. Semestrar i Härjedalen och Norge. Somrar i Bohusläns skärgård. Ja ni fattar. Jag är barn till friluftsmännniskor. Jag som trivs bäst under en filt på soffan med en bok att läsa. Jepp, bokmal är mitt andranamn. Som barn var jag lillgammal och en töntig plugghäst som tonåring. Men det är en annan historia.

Naturen var det.

Som 4-åring satte jag mig ner i en glänta i skogen och sade ifrån med bestämd röst: jag är trött på det här utelivet! På sjön blev jag sjösjuk. Jag minns ändå att jag älskade att följa med pappa ut i båten och fiska även om jag ofta blev sjösjuk utanför Härmanö.

När mina barn växte upp började jag uppskatta allt jag upplevt som barn. Självklart har jag lärt mina barn att fiska krabbor och morfar har lärt alla att fiska. Vi var ofta ute i skogen, tittade på växer, kollade djurbajs, plockade svamp och bär och vandrade. Jag var nog en jobbigt pedagogisk mamma för Johan frågade lite irriterat en gång: måste vi veta vad alla blommor heter? Stackars ungar som växte upp i Dalsland och inte i stan 😉

Nu ska jag på överlevnadsläger och det pirrar av förväntan. Det får bli som det blir och jag tror att det kommer att blir skitjobbigt och fantastiskt roligt!

Födelsedagstankar

En annorlunda födelsedag.

Jag har fått grattishälsningar hela dagen via nätet, mail, telefonsamtal, snigelposten och sms. Men ingen på jobbet vet att det är min födelsedag och således har ingen sagt grattis. När man är van att alla elever och kollegor har koll känns det lite annorlunda. Som att bära på en hemlighet.

En aktiv arbetsdag som vanligt. Jag gillar verkligen det  oförutsägbara. Och så påstår man att jungfrur  är lite tråkiga och vill ha fasta rutiner med regelbundet schema 😉

Det var planerat födelsedagsmiddag.  Men så hände något på jobbet som gjorde att jag fick stanna kvar. Kanske inte vad man längtar efter på sin födelsedag, men det är bara att gilla läget. Det ingår i jobbet och jag gillar mitt jobb. Verkligen.

Men jag kom hem. Nu har jag fått både middag, dessert och ett glas vin. Tack <3

Och det är inte alla som blir besjungna av ett gäng lärarstudenter på sin födelsedag! Finaste dottern är ju chefsfadder på lärarutbildningen och hon har pli på sina nollor 🙂

 

Jag funderar mycket på ledarskap. Har plockat fram mina böcker i organisation och ledarskap. Alltid bra att friska upp sina kunskaper. Även om erfarenhet är viktigare än teorier.

När jag började läsa organisation och ledarskap sa en kollega krasst: det enda man behöver veta i en organisation är vem som ligger med vem!
Tänk om det vore så enkelt. Sen orkar inte jag hålla reda på vilka som ligger med varandra i en organisation. Jag jobbar hellre.

Och jag tror att kommunikation och hur man kommunicerar i en organisation är det viktiga. Hur ser informationsflödet ut? Hur kommunicerar man? Vilka kommunicerar med varandra?
Jag personligen tror mer på direkt kommunikation. Gillar att se personen i ögonen när man diskuterar. Men jag uppskattar skype som redskap för möten och mail för information. De har blivit mina ständiga följeslagare. Men när det gäller är öga mot öga oslagbart.
Vi är dock olika och har olika sätt att kommunicera. Jag utgår från min personlighet. Kan inte spela en roll, utan är mig själv.

Det finns många likheter mellan chefsrollen och lärarrollen.

Som lärare har jag alltid tillämpat frihet under ansvar. Man måste ge människor utrymme att ta ansvar, men också vara tydlig med vilka ramar och regler som gäller. Även vara tydlig med konsekvenserna när man inte tar ansvar.

Förtroende är en viktig ingrediens. Som ledare måste man vara pålitlig. Om jag ska få mina elever/medarbetare/anställda att följa min riktning måste de kunna lita på mig lika mycket som jag litar på dem.

Tydlighet ger trygghet och är man trygg vågar man. Som chef är man den som bestämmer och pekar ut riktningen. Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet.

Jag har haft chefer som lärt mig hur man absolut inte ska vara som chef. Jag har nu en chef som vägleder och ger mig insikt, men jag måste ändå gå min egen väg. Göra mina egna val. Ta egna beslut. Visa framfötterna.

Tack för livets hårda skola som givit mig erfarenhet och kunskap.

Tack för alla fina gratulationer idag och tack för alla presenter.

Jag har fått precis vad jag önskade mig: kärlek och omsorg, middag, Blender, uppmärksamhet och blommor. Jag har t o m fått fler presenter!

<3

47

Idag är det 47 år sedan jag föddes.

Liten, skrynklig och rödblond.
Min fars kommentar var: är den fule ungen min!

Men det gick över:  jag är varken liten eller rödblond idag. Kanske lite skrynklig dock 🙂

Som barn liten, klen och lillgammal.

Jag är fortfarande lillgammal, snusförnuftig och naiv, tror gott om alla och säger vad jag tycker. Jag sjunger när jag jobbar och pratar med mig själv. Jag har slutat jobba som skolfröken, ett jobb jag har älskat, men  nu är jag glad att jag vågat gå vidare. Livet är härligt. Hjärtat är lite tilltufsat, men jag mår bra och på jobbet får jag ständigt nya spännande utmaningar att anta. Jag är så glad att det finns någon som tror på min förmåga och som har förtroende för mig.

Skrattrynkorna är ett bevis på att jag levt ett lyckligt liv. Även om både kropp och själ har skavanker så tycker jag om mig själv.

47 på utsidan och 17 på insidan. Typ. Jag hoppas att jag fortsätter vara lika barnsligt nyfiken på livet och vågar bejaka barnet i mig. Skräcken är att bli en bitter tant.

Jag fattar fortfarande inte var åren tar vägen. Kan någon förklara det?

Nu är jag lika gammal som världens bästa vän <3

Proxy

Hej mitt  namn är Proxy 🙂

Jag jobbar som teamleader.

Som mellanchef är man inget annat än spindeln i nätet som hanterar resurser, dirigerar och förflyttar data precis som en proxyserver. Jag gillar mitt jobb. Det är dynamiskt och kreativt och kräver ständigt att jag gör mitt yttersta. Att jag känner mig lugn inför nya och kluriga arbetsuppgifter är väl ett tecken på att jag är på rätt plats. Jag ser det som ett privilegium att ha ett sånt utvecklande jobb. Jag är en liten kugge i ett jättestort maskineri och jag slås varje dag av hur omfattande och komplext det är.

Igår hade jag ett långt och givande samtal med dottern. Hon är så jävla klok och mogen. Har den självkänsla och bein i näsa som jag aldrig hade. Jag hade skitdålig självkänsla när jag var yngre. Just därför har jag jobbat aktivt med att peppa och stärka och lära henne att  stå på sig och inte ta skit.

Under den senaste veckan har jag haft flera goda samtal med båda sönerna. Jag har så kloka och förståndiga barn.  Jag inser att jag har lyckats med att uppfostra dem till goda empatiska människor. Att uppfostra tre tonåringar ensam var ett tufft arbete, men tillsammans klarade ungarna och jag det. Vi överlevde tonåren och jag blev vuxen på köpet jag också. Man växer genom svårigheter.

Att ha en hemmaboende vuxen son som sköter matlagning och disk underlättar tillvaron. Det är underbart att sätta sig vid dukat bord när jag kommer hem.

Idag känns det verkligen som höst. Lite vemodigt. Men jag är nöjd med min sommar. Många klagar över att det regnade så mycket, men jag har haft tur som fått ganska mycket sol och värme också. Att kärleken tog slut var väl inte det bästa slutet på sommaren, men livets vägar är outgrundliga. Och jag mår bra, även om det känns lite tomt ibland. Jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Tycka sig lite

Det debatteras  frisk både på riksnivå och ankdammsnivå om datorer och läsplattor i skolan.

Jag undrar bara varför skolan ska vara en isolerad ö från resten av samhället?

Ska inte skolan vara en spegling av samhället?

Våra barn och ungdomar ska  förberedas för livet efter skolan. Rätta mig om jag har fel.

I så fall borde det vara så självklart att alla skolor, personal och elever utrustas med datorer och/eller läsplattor och att debatten  som ifrågasätter modern it-teknik i skolan självdör av sin egen orimlighet.

Utbilda för framtiden, inte forntiden.

Efit måndag 3 september 2012

En helt vanlig arbetsdag i fröken chefs liv. Vi får väl se vad den här måndagen bjuder på 🙂


06-tiden
Frukost på g i min nya fina blender. Smoothie is da shit.


07-tiden
Väntar på bussen.


08-tiden
Med kontoret på fickan kan man jobba var som helst. Som att ringa samtal för att lösa problem  i väntan på anslutande buss.


09-tiden
@work. Där jag löser problem, delegerar, letar, finner, diskuterar, telefonerar, korresponderar, undersöker, kommunicerar  samt producerar x antal muggar med kallt kaffe. Mitt skrivbord börjar se ut som vanligt 🙂


17-tiden
På väg hem från en härlig arbetsdag. Min lilla padda underlättar onekligen för mig. Så jag fortsätter att jobba på bussen hem.


18-tiden
Äta sig lite middag som består av gårdagens rester. Det smakar lika gott idag. Tack och lov att sonen aldrig vill äta uppvärmd fisk 🙂


19-tiden
Eftersom jag var för trött igår blir det en dejt med snabeldraken idag. Jag måste ju leva upp till mitt rykte som dammsugartant 🙂


20-tiden
Historienörden i mig har en högtidsstund framför tv:n. Vetenskapens Värld är ett favoritprogram. Idag var det jätteintressant. Missade du programmet? Kolla på svt play!


21-tiden
Sally vill också kolla på nyheter. Fast mest vill hon gosa.


22-tiden
God natt typ. Slut i rutan helt enkelt. Dags för skönhetssömn så jag är en pigg och alert fröken chef i morgon.

Over & out <3

Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir  jätteglad för alla kommentarer^^

Kvällstankar

Det har varit en lugn söndag.

Först stökade jag undan lite jobb jag åtagit mig på förmiddagen. Kaffe höll mig sällskap. Diskade och röjde i köket, men sen orkade jag inte städa och göra mig till. Sönerna fick besök av sin far och jag intog viloläge. Kände inte för att vara social. Vi kan umgås och vara trevliga exmaken och jag, men idag orkade jag bara inte för att jag var trött. Tänk vad det har förändrats. Från åren med krig och vårdnadsbråk och elak styvmor som förstörde det mesta till en neutral relation. För även om man skiljer sig så är man ändå hoplänkade på något sätt resten av livet genom sina barn. Och det är barnens bästa som måste vara i fokus.

Somnade tydligen för jag drömde massa knäppt. Igen 🙂
Nät jag gick ut till de andra tittar äldste sonen på mig och utbrister: du ser ut som ett troll! Ja vad förväntar han sig. Att man ser ut som en prinsessa när man kliver ur sängen? Orka bry sig.

Matsedel för kommande vecka plitades ner och sonen fick gå till affären och handla. Jag orkade varken kamma, sminka eller klä på mig nämligen 🙂 Ja, jag har kläder på mig, men kanske inte sånt som jag går ut på stan i.

Ugnsbakad lax med pressad potatis och grönsaker inmundigades innan Yngste sonen åkte hem till Göteborg. Tänk att Lillskiten är 20 år. Ännu svårare är att fatta att jag blir 50 om 3 år. Hur gick det till? För jag är inte så gammal på insidan.

Sen har jag glömt att berätta att jag har blivit modern!
Jag har gått från tjock till smal. Ja tv alltså 🙂 Jag som skulle vänta med ny tv tills tjockisen dog. Men så har man ju en son som jobbar i elektronikbranschen. Och jag måste ju erkänna att både ljud och bildkvaliteten är så mycket bättre. För att inte tala om hur smidigt det är att se på film.


Ja det är en skitkass bild, men orka ta en ny.

Det är mörkt och höstruskigt ute. Själen är fylld av vemod. Jag jobbar med att jaga bort tankarna. Imorgon är en ny härlig arbetsdag med nya utmaningar. Tack och lov för utmaningar, ansvar och förtroende.

Nattarbete tar ut sin rätt. Nu ska fröken chef sova.

over and out <3

Hår

Jag fick en kommentar om mitt hår och en uppmaning om att blogga 😉

Så här kommer ett blogginlägg om hår.

Blond har jag varit i hela mitt liv. Förutom när jag fick ett infall när jag var 35 och färgade håret brunt. Ingen kände igen mig. 6-8 tvättar skulle färgen sitta i. Efter 3 månader blonderade jag tillbaka till mig själv. Aldrig mer färga håret. Jag är blond. Punkt.

Jag är dessutom fåfäng. Har man fint nordiskt hår så borde man inte vara fåfäng.Platt hår är bara förnamnet. Ingen risk att frisyren består om man säger så. Jag får ständigt höra att jag har så många hårstrån. Men vad fan hjälper det när de är superfina läs tunna. Så jag gör vad jag kan för att få volym. När jag var yngre gällde permanent och locktång. Men orka. Förutom fåfäng är jag lat bekväm.

Så jag kör den klimatsmarta stilen (sopsortering  kan vi ta i ett annat inlägg. Var så säker)

Jag är en äkta papiljottant. Jag sover med papiljotter. Kanske inte så sexigt, men då får jag både lockar och volym. Riktiga glamourlockar som får mig att känna mig urtjusig. En stund. För sen tillkommer fukt och vind.

Ju längre dagen lider desto mer rufsigt troll.

Ibland spar jag ut till riktigt långt hår, men det blir så platt. Sen har jag svårt att ha hår som hänger fram i ansiktet. Och då blir det uppsatt i en knut eller svinrygg och jag ser ut som en sträng skolfröken.

Visst har jag fantastiska världsliga problem 🙂


Ibland blir jag avundsjuk på de som har kort  hår. Riktigt kort hår. Ni som bara duschar och så är frisyren klar vet inte hur bekvämt ni har det. Men det är inte jag. Även om jag ser ut som ett rufsigt troll är jag ganska fåfäng. Det jag med säkerhet vet är att jag är jävligt snygg i håret klockan 7 på morgonen.

Synd att det bara är jag som ser det 🙂

pigg som en mört!

Det var en mycket intressant jobbnatt som gav mig insikt och kunskap. Inga problem att hålla mig vaken. Det var snarare svårt att somna när jag lade mig vid halv 6. Hjärnan gick på högvarv. Så mycket att bearbeta. Men att hålla sig vaken var som sagt inte problem. Det är som att vara på lan. Lanat har jag ju gjort en och annan gång 🙂

Nu blir det till att samla ihop alla mina intryck och använda dem på ett bra sätt. Jag fascineras av hur duktiga en del människor är och hur skickligt chefen analyserar. Lyssna och lär. Lyssna och lär. Jag suger åt mig som en svamp av kunskap och erfarenhet. Herregud vad jag lär mig!

Kaffe och en dusch ska sparka igång den här dagen. Inte varje natt man sover bara 3 timmar. Men det finns liv i tanten 🙂 Och jag är t o m på gott humör!

God morgon mina gullvippor <3

överskrift – typ rubrik

Solsken hela dagen. Värme.

Blodtrycksfall. Igen.

Kalas. Tårta och presenter. Familj. Fastän jag inte fyller förrän om några dagar har jag redan fått vad jag önskade mig <3

Fick skäll av pappa för att jag inte gått till doktorn med min hosta. Fick order att att göra det snarast. Innan jag ska ut i skogen. Får väl lyssna på pappa. Är  inte så sugen på lunginflammation. Har jag klarat mig i 47 år utan, så behöver jag inte skaffa det nu.

Middag på trevlig restaurang med sönerna.

Vila sig lite och nu är det dags att åka till jobbet. Ska bli en intressant natt.