Blog Archives

Second hand eller nytt?

Dagligen uppmanas man att handla second hand, att fynda på loppis, satsa på vintage. Att inte handla nytillverkat. Och visst är det bra med återvinning. Vi ska återvinna.

MEN
Om alla gick över till att enbart handla på detta sätt finns det till slut inget att återvinna.

För om vi slutar konsumera slutar företagen att producera. Produktion genererar pengar och sysselsättning. Ingen produktion = inga pengar och sysselsättning. Enkel matematik. Eller ska alla sysselsätta sig med tjänster? Idka byteshandel?

Det vi däremot behöver se över är vad vi konsumerar och hur.

regnar

Sverige ligger på 10-värsta-listan när det gäller resursslöseri. Billigt är viktigare än hälsa, goda villkor för arbetare och miljö. Vi handlar hellre billig skit producerad i lågprisländer än närproducerat av god kvalitet och med en klimatsmart produktionskedja.

Ibland är second hand det bästa. Men inte alltid. Ibland är dyrt bättre ur miljösynpunkt (inte enbart bättre kvalitet)

Så vi kan inte sluta köpa nya saker. Vi behöver bara se över vad vi handlar second hand och vad som är bättre att köpa nytt. Vi behöver fundera på vad vi köper och varför? Tröstshopping? För att man kan? Är uttråkad?

Jag har aldrig varit en tröstshoppare. Har aldrig haft pengar att strö omkring mig. När jag hade bra lön kunde jag handla kläder av bra kvalitet, resa och satsa på mat av högsta kvalitet utan att fundera på priset. Det var ett privilegium. men jag har alltid prioriterat mat och kläder till barnen före min egen konsumtion.  Det har alltid varit ett måste när jag skulle försörja 4 personer på en inkomst.

Jag har inget emot köpa möbler, dukar, porslin eller lampor på loppis eller antikaffär, men plastbunkar, träslevar, strumpor och underkläder skulle jag aldrig köpa begagnat. Frukt och grönt så närproducerat som möjligt. Grönsaker efter säsong.  Ägg köper vi av en lokal producent. Lite dyrare, men färska ägg och glada hönor.

fynd

Hur ser din konsumtion ut? Min kan förbättras betydligt. Det är sjukt att bra och nyttig mat är dyrare än processad skräpmat.

Ta en sak som quinoa. Jag äter quinoa. Det är både nyttigt och gott och innehåller inget gluten eller kolhydrater som är så farligt (numera) Quinoa växer i Sydamerika och har varit fattiga indianers föda i många år. Nu när det har blivit populärt i Västvärlden har priset skjutit i höjden och blivit för dyrt för de fattiga indianerna. Tack Anna Bergenström för informationen jag fick när jag lyssnade på radio häromdagen.  Vi kan ju äta matvete, korngryn eller dinkel, som odlas i Sverige i stället.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Hur medveten är du?

Efit igår

Jag hade laddat för en Efitdag. Det har varit lite dålig närvaro de sista 6 månaderna. Efter Chrilles död har lusten varit tämligen låg.

Nåväl jag kom ihåg och jag tog bilder hela dagen. På nybäddad säng, skrivprojekt, löv i trädgården, nästan naken Inna i badhuset, bullar jag bakade och räkmacka.

MEN

Vi har inget Internät hemma, bara mobilen att surfa med och igår gick det inte alls att ladda upp bilder. Kändes som ett 56-modem.
Tack snälla Telia för att ni inte fixat felet än. För självklart tar det längre tid när många är drabbade.
Så alla ni som var sugna på efitbilder kan ju försöka visualisera dessa i stället.

Det var mulet, jag simmade 500 m, men tydligen alldeles för långsam, eftersom varenda pensionär fräste förbi mig. Bullarna var goda, men mannen tyckte jag kunde haft mer klet i dem. Sen fick jag massage av mannen. Axlar och huvud. Skitont och skönt på samma gång. Och så gjorde han räkmackor till oss, för det var räkmackans dag!
När jag masserade hans huvud somnade han i mitt knä, så jag fick väcka honom och tala om att det var dags att borsta tänderna och gå till sängs. Så det gjorde vi.
Det är underbart att somna tillsammans. Men lite för varmt i natt. Jag hade glömt öppna fönstret.

Det var min efitdag. Gud nåde Telia om de inte har fixat fel till nästa.

Tjolahopp mina gullvippor<3

Category: tankar  Tags:  2 Comments

Bonusbarn, kratta löv och fika

Så har ännu en vecka passerat. Stillsam vardag på ytan, men ändå fylld av meningsfull samvaro. Jag älskar verkligen familjelivet.

När mina barn var tonåringar jobbade jag heltid och pluggade på deltid för att försörja oss. Varje dag åkte jag till jobbet innan de gick upp och var den som kom hem sist. De tvingades sköta mycket själva, på både gott och ont.
Nu är ungarna vuxna. Båda har jobb och trivs med tillvaron.

Tack vare att jag har fått bonusbarn kan jag vara en sån förälder jag önskade vara. Jag väcker på morgonen, fixar frukost och vi sitter tillsammans i lugn och ro och äter. På eftermiddagen finns jag hemma och kan prata om skoldagen och livet, hjälpa till med läxor och bara finnas till hands. Det är en ynnest jag är tacksam över. Bonusbarn är en gåva.

Det är ju inte så att jag vill gå hemma hela dagarna, men nu är jag arbetslös och då gäller det att göra det bästa av situationen. Jag sköter om hem och familj och trivs med min hemmafrutillvaro. Jag som hade klättrat på väggarna för några år sedan av att inte ha ett jobb som definierade mig och som gav mig meningsfullhet i tillvaron.Nu vet jag mitt egenvärde.  Livet förändras.

Jag söker jobb och funderar på att studera lite till. Frågan är vad jag vill bli när jag blir stor?

lov

Veckan som gick

Toppen:
*Familjen
*Min man (pojkvän säger dottern syrligt, eftersom vi inte är gifta, men man kallar inte en 45-åring pojkvän) jag blir mer kär i dig för varje dag. Du är en fantastisk människa som är full av omtanke och omsorg om andra. Din kärlek gör mig till en bättre människa.
*Livet på landet. Lugnet är som balsam för själen.

Botten:
*Musjävlarna som knaprar på vårt hus och håller oss vakna på nätterna.
*Regn och rusk. Jag GILLAR INTE höst. punkt.
*Oavsett vilket håll jag cyklar på så är det motvind. Nackdelen med att bo mitt på slätten.

Det trodde jag aldrig om mig själv:
*Jag ser på Bonde söker fru och gillar det.

Redan måndag igen

Nu har jag ”gått hemma”, varit arbetslös, i två månader och när jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan, då jag också var arbetslös, är det himmelsvidd skillnad. Då klättrade jag på väggarna av frustration och var fylld av ångest för hur jag skulle kunna försörja mig. Efter 3 månaders arbetslöshet fick jag jobb och det var en befrielse.

Nu har jag haft tid att läka sorgen efter mitt barn. Att landa i ett liv som inte är sig likt. Jag trivs med att sköta hem och hushåll och vara en god bonusmor. Fixa frukost. Skicka till skolan. Vara hemma på eftermiddagen.  Få pyssla om, hjälpa till med läxor och prata om livet.

Varje dag efter frukost ägnar jag mig åt jobbsökeri. Jag letar tjänster, skriver sökbrev och nätverkar.  Ibland tar det hela förmiddagen. Men varje dag har jag en lista på saker som ska göras. Ibland mycket,  ibland lite.
Jag simmar tillsammans med grannen varje vecka och jag gör övningarna jag fått av sjukgymnasten varje kväll. Tyvärr kan jag varken springa eller gå p g a hälsporre.

onlysolutions

Men jag klättrar inte på väggarna av frustration. Jag har accepterat situationen och inser att jag får göra det bästa jag kan och faktiskt ta vara på att jag går hemma.
A-kassan känns som nålpengar. Jag kan betala mina personliga räkningar, men jag lever på min sambo. Det suger att inte kunna göra rätt för sig, men jag är tacksam att jag lever tillsammans med någon som har en inkomst som räcker till oss båda.

Det viktiga är att göra det bästa av situationen och våga leva här och nu.

pappa70

Under den gångna helgen har vi varit på Sveriges framsida, på västkusten för att fira min far. Pappa fyllde 70 år på lördagen och det firade vi   med en härlig familjemiddag. 3 generationer tillsammans. Det är härligt att kunna samlas, men visst känns det tomt utan Chrille bland oss. Han fattas oss hela tiden <3

Kan man träffa kärleken via nätet?

Ja, det kan man. Det har jag gjort.

Men inte genom nätdejting.

Jag har träffat den stora kärleken genom min blogg.

Via en väns vän hittade han min blogg, gillade vad han läste och tog kontakt. Vi klickade direkt och idag bor vi tillsammans. Vägen dit har inte varit rak och enkel, men slingrig och lärorik. Kärleken övervinner allt!

gardin

Jag har dock provat på nätdejting. Dottern tyckte för några år sedan att jag fick sluta sitta hemma och sucka över min singelstatus. -vad är du rädd för? Du måste våga lite mamma!
Så jag reggade mig och fick först panik när mejlen ramlade in. Jag fastnade för ett mejl och vi träffades. Det verkade först bra, men han var mest kär i kärleken och jag älskade någon annan. Efter lite mycket velande fram och tillbaka insåg vi till slut att vi ska inte vara något annat än vänner.

Jag tror dock att man kan träffa någon på det viset, men att det nog är vanligare med desperata singlar som inte vill vara ensamma som dejtar någon en period för att gå vidare till nästa, än att man träffar den stora kärleken på de olika dejtingsajterna. Men vad vet jag egentligen? Har för liten erfarenhet för att dra en slutsats.

Men utan nätet hade jag varken träffat min stora kärlek eller fått vänner för livet. Människor som jag inte träffat annars.

Tiden går

Idag har det gått 6 månader.

6 månader sedan livet förändrades på det där sättet som alla föräldrar fruktar och som man inte tror händer ändå.

Mitt barn dog.

Christian fick bara leva i 21 år.

bild15

Sorgen finns med mig hela tiden, men den är hanterbar och går att leva med. Det finns dagar när jag inte gråter alls numera.  De dåliga dagarna när jag bara vill ligga i sängen och glömma omvärlden kommer allt fler sällan. Jag har varit nere på botten och vänt. Även om jag sett honom och hållit om hans döda kropp är det ibland ändå så obegripligt. Det hugger till i mig när jag tittar på bilder av honom: min lilla pojke finns inte i jordelivet. Jag får aldrig mer höra hans röst. Tjata på honom. Skratta med honom. Sjunga med honom. Leva med honom.

Ibland måste jag skriva att han är död och se orden framför mig för att acceptera att han är död. Det är bra att jag fått se honom död och hållit om honom. Jag vet att han inte lever. Jag har känt hans kalla kropp.

Smärtan är obeskrivlig. Som någon sa: man förstår först när man själv varit med om att förlora ett barn. Även om han var vuxen, så var han ändå mitt barn.

Den första tiden var som ett töcken, men ändå glasklar. Jag höll ihop och tog hand om allt praktiskt och var fullt fokuserad på att begravningen skulle bli som Chrille önskade. Han hade planerat för sin begravning. Han hade pratat med oss om hur han ville ha det. Men det bästa var att han hade fyllt i Vita arkivet, så där fanns hans vilja i skrift. Det hjälpte oss i flera frågor, bla om kremering och askans spridning.
Alla borde fylla i Vita arkivet, oavsett om man är 21, 48 eller 75. För det är ett stöd för efterlevande. Det är en hjälp om de efterlevande ha olika viljor. Det är så mycket man ska förhålla sig till och man blir helt förvirrad av allt som ska beslutas om. Vi hade ett fantastiskt stöd av begravningsentreprenörer och präst. Ett stort tack till May, Lennart och Katarina. Men det största stödet har jag i min underbare sambo, min stora kärlek, mannen i mitt liv H.

Saknaden är enorm. Men på något sätt går livet vidare. Tiden läker inte, men den dämpar smärtan.

ljus

En perfekt lördag

Vänner på besök Långa samtal God mat Skratt Förtroende Fniss Vin Skvaller Kaffe Livserfarenhet Reflektion  Ironi Själars gemenskap Trams Allvar Prata i mun på varandra Lyssna Må bra

Men hur fort gick den här kvällen? När ska vi ses nästa gång?

Vänskap kan inte vara bättre.

fådda blommor

Kropp

I hela mitt liv har jag varit frisk och stark. Sällan sjuk och i hyfsad form. Men har inte lagt mycket tid på att träna. Träna är tråkigt i min värld. Jag fått ett ryck då och då för att sedan hemfalla åt ingen träning alls. I långa perioder har jag dansat folkdans och det har varit motion nog.
egobild
De senaste åren har kroppen förfallit. Den ena krämpan efter den andra har smugit sig på. Eller snarare jag har förträngt att kroppen gör ont. Familjen har däremot fått höra mitt gnäll. Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkare, där fick jag remiss till sjukgymnast och det var toppen. Jag blev lyssnad på och mina besvär är inte hittepå. Jag har: hälsporre (så ont att gå) åderbråck (ärftligt) trochanterit (orsakat av felbelastning p g a hälsporren. Gör jävligt ont. Mest när jag går) musarm (har varit min följeslagare i 10 år. Jag har vant mig) inflammation i axeln (ont ont ont) nerv i kläm i ryggen (kommer och går, gör skitont) På toppen av det framfall, övervikt och synfel. Ja, närsynt har jag varit i 40 år, så det är ju mer som en egenskap.

trana

Tant har fått börja hos sjukgymnast. Tant simmar i simhallen med andra tanter på dagtid. Tant gör övningar för axel, arm och höft varje dag. Visst är jag avundsjuk på de som kan springa och gå utan smärta. Men jag får göra det bästa med mina förutsättningar.

Fy farao vad jag ångrar att jag tagit en frisk kropp för given. Fy farao vad jag ångrar att jag bara bitit ihop och kämpat vidare, trots att jag haft ont.

Men nu ska jag vara snäll mot min kropp. För den ska hänga med i några år till.

onlysolutions

Tankar och perspektiv

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Vikten av läsning

Jag är uppväxt i ett arbetarhem med passion för böcker, kunskap och historia. Mina föräldrar uppmuntrade min kunskapstörst och visade vikten av utbildning. För både mig och min bror var det självklart att vi skulle studera vidare. Mamma och pappa slog ett slag för bildning helt enkelt.

Det bästa man kan gör för sina barn är att läsa för dem. De får ett rikare språk och större förmåga att fantisera. För att inte tala om upplevelsen tillsammans. Jag läste mycket för mina barn, precis som min mamma gjorde för mig, och kan sakna stunderna tillsammans när vi läste böcker som Mamma Mu, Prostens barnbarn och Harry Potter. Självklart med olika röster för de olika karaktärerna.

mammamu1

När mina barn gick på lågstadiet arbetade man mycket för att främja läsningen, både i skolan och i hemmet. Ett exempel var läskompisar, när alla barn läste högt för varandra, två och två, sittandes lite varstans på skolan. Då tog man fram sin läskudde, som man fått ta med hemifrån. Chrille skulle absolut ha en vinröd prydnadskudde i sammet med sig…

Jag är en sån där faster/moster som ger böcker i present. Jag tycker att det är den bästa present man kan ge. Eller få…

När det gäller mitt eget läsande har jag blivit periodare. Under många år var jag en bokslukare och kunde avverka 100 böcker under ett år. När livet är kämpigt har jag haft svårt att hitta ro att läsa. Nu har läslusten kommit tillbaka igen. Tack och lov.

Dagens läsning utspelar sig på Marstrand: Havsvatten av Ann Rosman.

HavskattenRGB-200x300