Blog Archives

Konvalescent

Beordrad att vila och inte lyfta något.  Har bestämt mig för att lyda order. Så att operationen inte blir förgäves.

operation

Jag har alltså opererats för framfall. Något som många kvinnor drabbas av, men som man kanske inte pratar så mycket om. I mitt fall orsakat av täta graviditeter(3 barn på 3,5 år), för mycket lyft och för lite knipövningar samt lite ärftlighet. Både mamma och farmor blev opererade för samma sak.
Läkaren har kortat av livmodertappen som hängde ut och fäst upp både främre och bakre slidväggen. Tänk, jag kan kissa normalt igen! Har varit som en prostatagubbe i flera år. Och inget som hänger ut längre. Min livskvalitet har redan ökat avsevärt.
Kvinnokliniken på Motala sjukhus är oerhört proffsig och fantastisk på att ta hand om patienter. Tusen tack.

Hittills har det inte varit några problem att lyda order. Jag har varit helt utslagen efter narkosen. Som om jag hade influensa. Så det har inte varit svårt att vila. Jag är även en duktig patient och tar meducinen jag är ålagd att äta samt ta en spruta i magen varje kväll. Det var inte så läskigt som jag trodde att sticka en nål i magen.

Ute är det vitt och kall. Ny snö har fallit i natt. Inne är det varmt.

Horisontalläge på soffan. Serier på datorn. Bra böcker. En man som pysslar om mig. Jag har det oförskämt bra.

konvalscent

Två lediga veckor

I två veckor har jag varit ledig. Två veckor med förkylning. Jag har hostat och legat orkeslös på soffan. Först idag börjar jag bli pigg. Förstår inte hur jag har orkat fira både jul och nyår.

Men det har varit en fantastisk ledighet.

sno1

Vi har haft huset fullt av familj och gäster. Vi har haft kalas den ena dagen efter den andra. Vi har lagat mat och bakat tårta. Dukat med linneduk, finservis och matsilver. Vi har pratat, skrattat och umgåtts. Vi har varit på bio och handlat på mellandagsrea. Druckit glögg med grannarna och pratat om livet. Städat huset och haft sovmorgon. Det är underbart att leva med en fantastisk människa och göra allt  t i l l s a m m a s.

sno2

Häromdagen vilade vi middag efter lunchen. Så underbart att skeda en stund på eftermiddagen. Så säger H: så härligt att vara mätt och belåten och kär.

Det är livet i ett nötskal!

skal

Nu är det några dagar ledighet kvar. På onsdag är det vardag igen. Det ska bli så härligt att få börja jobba igen.

En annorlunda jul

Två dagar före julafton kom en ovälkommen besökare och slog sig ner. Jag drabbades av en rejäl julförkylning. Det hjälpte inte med min dunderkur. Den håller sig envist kvar. Men det blev jul ändå, även om jag går på halvfart.

På lillejulafton firade vi med bonussönerna ( det är mammavecka) Julmat, julklappar och gemenskap. Skratt och glädje. Precis som det ska vara. Härligt med bonussyskon som trivs i varandras sällskap.

julafton

På julafton var vi tre generationer som mumsade julmat, drack glögg och mådde gott tillsammans. Vi tittade på Kalle och lekte dansk julafton. Drack kaffe i finkopparna och delade ut julklappar. Jag hade önskat mig två saker; en matberedare och en korkskruv. Jag fick båda och en hel hög med andra paket. Det var överväldigande hur många paket jag fick. Vilken kärlek och omtanke som visas mig.  Det bästa med julafton är dock när man på kvällen sjunker ner i soffan och mumsar på ett kallt revbensspjäll. Det är tradition.

bild(83)

Juldagens tema var kontemplation. Stillhet och eftertanke. Julbön i Örberga kyrka, där jag nöjt fick sjunga många härliga psalmer. Vi lade blommor på svärfars grav och jag tände ljus för Chrille. Efteråt serverades mat hemma hos världens bästa svärmor. På kvällen såg vi på film och myste tillsammans i soffan.

Annandagen ägnandes åt mammon. Mellandagsrea. Vi införskaffade en matta till matrummet och jag omvandlade mitt julklappspresentkort till en spegel och sköna lakan. På kvällen var det dags att vinka av prinsessan som åkte hem till Göteborg.

Gårdagen dokumenterades här.

Jag är fortfarande trött och orkeslös av den där envisa förkylningen. Jag är inte bra på att vara sjuk, men ska väl vara tacksam att jag sluppit feber. Bara ont i huvudet, hosta och raspig hals. Ligger på soffan under en filt och ynkar mig. Skönt att ha en man som pysslar om mig <3

På annandagen kom det lite snö på kvällen. Det är vitt och vackert ute. Och kallt. I skrivande stund är det -12.

istrad

Det har varit annorlunda.

Första julen utan Christian. På julafton var det 9 månader sedan han dog. Han fattas mig. Men jag kan leva med sorgen och saknaden. Den är inte övermäktig längre. Men visst blir jag ledsen och gråter ohemulet emellanåt.

Första julen när Johan har firat på annat håll. Vi som varit tillsammans varje jul ända sedan hans första jul. I år firade Johan jul med mormor & morfar, farbror , faster och kusiner. Så kan det bli när man bor långt ifrån varandra. Och som det kan bli när barnen är vuxna. Annorlunda, men en del av livet.

En bra jul. En fin jul.

En annorlunda jul.

Då och nu

Det där med träning har mestadels legat i malpåse sedan juni 2013, då jag fick hälsporre.

Hälsporre är ett jäkla skit!

Ibland har jag velat hugga av mig foten, så ont har jag haft. Hälsporren är dessutom orsaken till att jag fick trochanterit 🙁

Jag har knappt kunnat gå vissa dagar. Att ta mig till bussen på morgonen (en promenad på 1,6 km) har varit en kamp. Men jag har bitit ihop och vilat när jag kan.

Vilat

Vilat

Vilat

Simmat, cyklat och kört lite cross trainer en kort period.

Men mest har jag vilat. Foten är mycket bättre.

askahogen

Asken mitt på Askahögen.

Idag bestämde jag mig för att testa en sväng med mina gåpinnar. Precis när jag kommit utanför dörren börjar de prata på radion om hur viktigt att man reser sig ur soffan och rör på sig!

Jag travar iväg i raskt tempo på grusvägen och först känns det bra, men efter drygt en kilometer inser jag att det är meningslöst. Ont, ont, ont. Så det är bara att vända tillbaka. Skitfot! Långsamma promenader går däremot oftast bra.

Väl hemma vill jag inte gå in. Det är faktiskt ganska okej väder. Även om det blåser som sjutton. Jag kliver upp på Askahögen (som ligger ett stenkast utanför tomten)och tittar ut över vårt vackra landskap. Askahögen är den äldsta daterade högen, som  har  varit tingshög, i Sverige. Arkeologer har dessutom konstaterat att det varit ett platåhus på 900-talet. Det är svindlande när man tänker på hur det var här för 1000 år sedan. Det här är en otrolig historisk bygd.

Gården jag bor på är från 1700-talet. Vår hus byggt för närmare 200 år sedan. Det ursprungliga boningshuset är tyvärr helt förfallet. Jag som bott i stan större delen av mitt liv, men som är av bondesläkt, stortrivs på landet. Det är som att cirkeln är sluten.

Jag har hittat hem till slut.

Livet på landet gör mirakel.

Eller har det med ålder och klokhet att göra?

Eller att jag lever med rätt person?

Självklart spelar alla dessa faktorer roll.

Livets pusselbitar har fallit på plats. Ibland tar det lite tid.

Sjukvård i Sverige 2014

Dottern har haft besvär med huvudvärk under en period.

Igår blev det värre. Hon kämpade sig igenom arbetsdagen och bestämmer sig för att gå till jourcentralen för att få hjälp. Där händer inget. Förtvivlad hör hon av sig till mig (vi bor 25 mil ifrån varandra) och ber mig ringa 1177 och fråga om råd.

Jag ringer 1177 (sitter i kö en stund så klart) och beskriver dotterns symptom:
Blixtrande huvudvärk som strålar upp runt örat/tinningen med tryckande smärta. Vid örat finns en kula som  trycker så att det känns som huvudet ska sprängas samt att hon har svårt att hålla sig vaken.

Sköterskan på 1177 säger att dottern ska åka till akuten direkt med de symptomen.

Så jag ringer 112 för en ambulans, som kan ta henne från Hisingen till akuten på Östra sjukhuset. På 112 är de mycket sympatiska och de ringer upp dottern, som sitter på jourcentralen. En stund senare kör en taxi dottern till akuten.

På akuten vägrar man titta på henne!

Hon får besked att det har inte kommit någon remiss från jourcentralen så du får åka hem, ta två alvedon och en ipren och vila, så kan du ringa vårdcentralen i morgon!

Dottern som är rädd för att det är något allvarlig fel, som en tumör, får till svar av personen på akuten att hade du haft en hjärntumör hade du redan varit död! Knölen vid örat avfärdas som en inflammerad hårsäck, eftersom dottern har så mycket hår. Men knölen undersöks inte.

Dottern åker hem. Hon är både arg och ledsen och har så ont. Jag känner mig maktlös och förbannad på personal som inte kan visa empati och omsorg om människor som är utsatta.

Idag på morgonen får dottern en akuttid på vårdcentralen och efter några sekunder kan läkaren konstatera att dottern har en infektion i örongången och att knölen är en svullen lymfkörtel. Dessutom fick hon migränmedicin, eftersom hon haft så mycket besvär med huvudvärk.

Tänk om de hade besvärat sig att undersöka henne på jourcentral eller akuten igår!

Det absurda är att detta inte är en unik händelse. Det finns hur många händelser som helst om hur människor hanteras inom sjukvården.

Detta är svensk sjukvård 2014.

Bild från sjukvårdregionens hemsida

Pyspunka

Vad gör man när energin rinner iväg?
Jag har tappat fart. Har knappt styrfart vissa dagar. Kroppen gör ont och själen värker. Jag faller in i en bubbla av meningslöshet emellanåt.

Jag vet att sorg tar sig olika uttryck. Och tar tid. Man kan inte skynda sorg. Visst trivs jag med att pyssla om familjen, sköta hushållet och vara hemma. Men jag som har varit fylld av åtaganden, uppgifter och fullt fart framåt har säckat ihop. Har fått punka.
Kroppen värker och hindrar mig från många fysiska aktiviteter. Det suger att inte kunna springa och vara rädd för att varje promenad ska resultera i att hälsporren kommer tillbaka.

Varje dag jobbar jag med att stärka självkänslan. Mina närmaste är också helt fantastiska på att boosta. För visst tär det att vara arbetslös. Att inte fylla en funktion på ett arbete och kunna dela med sig av kunskap och kompetens. Samtidigt har jag haft ett stort behov av att vara hemma för att läka sorgen.

oktober

Vädret är inte direkt den bästa boosten. Jag avskyr verkligen regn och storm. Vad är det för tjusning med gråväder, regn och lerig grusväg och motvind? Jag är så less på hösten redan. Tur att vi ska till värmen snart. Jag känner verkligen med de som har reumatism eller fibromyalgi. Vädret påverkar. Lederna blir stela och gör ont. Jag trivs bäst i värme.

Igår simmade  I (grannen) och jag. Det är skönt, även om jag är långsammare än en sköldpadda. Simning är skonsam träning för en värkande kropp. Vår simhall är bra för det är varmt i både vattnet och luften. Att dessutom avsluta med en sittning i bastun är pricken över i.

Idag är jag ensam hemma. Mannen är frisk från influensan och bonussonen är i skolan. När jag är ensam hemma är jag mycket effektivare vad gäller dagens uppgifter. Jag har redan klarat av disk och bäddning. Har skurat badrummet och sätt på en maskin tvätt. Dessutom har jag scannat efter intressanta jobb att söka.

På dagens att-göra-lista står det dessutom att baka bröd, meditera och vika tvätt. Sen kan jag göra vad jag vill. Jag är oerhört präglad av arbeta först, nöje sen.

Till middag blir det buffé dvs blandade rester. Man kan välja på kyckling i tomatsås, köttgryta, ugnstekt falukorv m potatismos eller fisk  i ugn m räkor, babyspenat o soltorkade tomater.

Vad ska du laga till middag?

Besök hos sjukgymnast

Vi pratade om mina besvär och vad doktor Elin skrivit i remissen. Jag berättade och sjukgymnasten lyssnade. Hon tittade på min kropp, klämde lite och visade olika övningar. Om 3 månader eller 3 år kan jag vara besvärsfri. Men jag är ju van vid konstant smärta.

Jag har fått en övning för min musarm. En för axeln. 4 för höften. Det räckte tyckte hon. Så nu ska jag öva varje dag. Återbesök om 2 veckor. Sen är det bra att jag simmar, cyklar och promenerar 🙂

Daga att vara snäll mot kroppen. Den ska ju hålla i några år till. Man vinner inget på att bita ihop och köra på. Det tog lite tid för mig att inse det.

allen

God natt

Jag är så där jobbigt nöjd och tillfreds med livet. Lever i ett lyckligt förhållande och har världens bästa jobb. Igår kväll satt H och jag pratade om allt och inget och han konstaterade att det märks att jag älskar att jobba med ungdomar: det glittrar i ögonen på dig när du berättar om din dag på jobbet, även när de är skitjobbiga.

Söndagen har präglats av lugn harmoni. Långfrukost, goda samtal och skratt. Var och en som pysslar med sitt. Någon umgås med kompisarna via lol, någon mekar med en radiostyrning, någon tvättar, lagar mat och sneglar på skidåkning. Ni får själva gissa vem som pysslat med vad 🙂

Ett långt samtal med bästisen har förgyllt dagen. När man bor i var sitt land är Skype en oslagbar uppfinning. Sen jag flyttade till ett rött hus på landet har avståndet blivit långt. Det går inte att sticka till Sponvika över helgen som jag kunde tidigare. Då är Skypesamtal guld värt.

När ens vuxna barn ringer och bara vill prata, utan att be om något, är  en skön, men annorlunda upplevelse. De blir vuxna på riktigt, fastän man tror att somliga förblir eviga tonåringar.

Ute är det töväder, men världen är fortfarande täckt av vitt fluff. Tror dock att gummistövlar blir korrekt val i morgon.

Dagen avslutades med ett besök hos världens bästa svärmor. Nu är det dags att stänga butiken och ladda för en ny arbetsvecka. En vecka fylld med aktiviteter och hårt arbete.

5c64e58c8c4211e3b352126f9f588c64_8

God natt mina gullvippor <3

Redan fredag

Huvudet är fullt av ord och tankar, men det blir bara platt när de ska hamna  i bloggen.

Jobbar, äter, sover. Jobbar äter, sover.

Pussar på sambon. För goda samtal. Skrattar. Städar.Kramas.  Åker tåg. Vattnar blommor. Duschar. Skedar. Tömmer diskmaskinen. Fikar med grannen. Hänger tvätt. Hånglar.

Ja ni vet allt det där som är livet.

Ibland kan det kännas lite tröstlöst att vara hemifrån 11-12 timmar. Men i gengäld så är jag verkligen ledig när jag åker hem vid 17-tiden och jag jobbar inte på söndagarna med att förbereda lektioner. Jag gillar verkligen att jobba 40-timmarsvecka som lärare. Jag kan t o m välja när jag ska ha semester. Och jag gillar att jobba. Jag gillar mitt jobb.

Livet på landet är balsam för själen. Det finns ett lugn som får mig att må bra. Det är så mycket stress och måsten i vårt samhälle som inte finns på landet.   Jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu. Balans. Att leva ihop med en snäll och omtänksam människa som delar på allt praktiskt arbete och som bemöter med kärlek och respekt är helt fantastiskt. För en del kanske helt självklart, men inte för mig.

Hoppas att ni får en bra helg. Jag ska ägna min åt att städa och flyttpacka. Man kan roa sig på olika sätt 🙂

flytt

Ännu en dag i paradiset

Underbart att komma hem till en rött hus på landet. Helgen har varit fylld av kärlek och samvaro, läxläsning och jobbsökeri, sovmorgon och gemenskap.

Nu är det måndag. Förmiddagen har ägnats åt jobbsökeri och påklädning. Jag har ledvärk och ont och har ett enormt sömnbehov. Sover 8-10 timmar per natt. Jag skyller på hösten.

Idag regnar det och är verkligen vill-sitta-inne-hela-dagen-väder. Och jag måste inte gå ut! Vi har mat och jag kan hämta ut nya böcker på bibblan i morgon. Åh vad jag gillar de där sms:n som aviserar att det finns en bok att hämta.

Nu blir det lite uppiggande kaffe och veckans avsnitt av The Good wife.

Hoppas ni har det bra mina gullvippor <3

parontrad