Blog Archives

Bonusbarn, kratta löv och fika

13 okt 2014 @ 12:18 by

Så har ännu en vecka passerat. Stillsam vardag på ytan, men ändå fylld av meningsfull samvaro. Jag älskar verkligen familjelivet.

När mina barn var tonåringar jobbade jag heltid och pluggade på deltid för att försörja oss. Varje dag åkte jag till jobbet innan de gick upp och var den som kom hem sist. De tvingades sköta mycket själva, på både gott och ont.
Nu är ungarna vuxna. Båda har jobb och trivs med tillvaron.

Tack vare att jag har fått bonusbarn kan jag vara en sån förälder jag önskade vara. Jag väcker på morgonen, fixar frukost och vi sitter tillsammans i lugn och ro och äter. På eftermiddagen finns jag hemma och kan prata om skoldagen och livet, hjälpa till med läxor och bara finnas till hands. Det är en ynnest jag är tacksam över. Bonusbarn är en gåva.

Det är ju inte så att jag vill gå hemma hela dagarna, men nu är jag arbetslös och då gäller det att göra det bästa av situationen. Jag sköter om hem och familj och trivs med min hemmafrutillvaro. Jag som hade klättrat på väggarna för några år sedan av att inte ha ett jobb som definierade mig och som gav mig meningsfullhet i tillvaron.Nu vet jag mitt egenvärde.  Livet förändras.

Jag söker jobb och funderar på att studera lite till. Frågan är vad jag vill bli när jag blir stor?

lov

Veckan som gick

Toppen:
*Familjen
*Min man (pojkvän säger dottern syrligt, eftersom vi inte är gifta, men man kallar inte en 45-åring pojkvän) jag blir mer kär i dig för varje dag. Du är en fantastisk människa som är full av omtanke och omsorg om andra. Din kärlek gör mig till en bättre människa.
*Livet på landet. Lugnet är som balsam för själen.

Botten:
*Musjävlarna som knaprar på vårt hus och håller oss vakna på nätterna.
*Regn och rusk. Jag GILLAR INTE höst. punkt.
*Oavsett vilket håll jag cyklar på så är det motvind. Nackdelen med att bo mitt på slätten.

Det trodde jag aldrig om mig själv:
*Jag ser på Bonde söker fru och gillar det.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , ,  Leave a Comment

Redan måndag igen

06 okt 2014 @ 16:22 by

Nu har jag ”gått hemma”, varit arbetslös, i två månader och när jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan, då jag också var arbetslös, är det himmelsvidd skillnad. Då klättrade jag på väggarna av frustration och var fylld av ångest för hur jag skulle kunna försörja mig. Efter 3 månaders arbetslöshet fick jag jobb och det var en befrielse.

Nu har jag haft tid att läka sorgen efter mitt barn. Att landa i ett liv som inte är sig likt. Jag trivs med att sköta hem och hushåll och vara en god bonusmor. Fixa frukost. Skicka till skolan. Vara hemma på eftermiddagen.  Få pyssla om, hjälpa till med läxor och prata om livet.

Varje dag efter frukost ägnar jag mig åt jobbsökeri. Jag letar tjänster, skriver sökbrev och nätverkar.  Ibland tar det hela förmiddagen. Men varje dag har jag en lista på saker som ska göras. Ibland mycket,  ibland lite.
Jag simmar tillsammans med grannen varje vecka och jag gör övningarna jag fått av sjukgymnasten varje kväll. Tyvärr kan jag varken springa eller gå p g a hälsporre.

onlysolutions

Men jag klättrar inte på väggarna av frustration. Jag har accepterat situationen och inser att jag får göra det bästa jag kan och faktiskt ta vara på att jag går hemma.
A-kassan känns som nålpengar. Jag kan betala mina personliga räkningar, men jag lever på min sambo. Det suger att inte kunna göra rätt för sig, men jag är tacksam att jag lever tillsammans med någon som har en inkomst som räcker till oss båda.

Det viktiga är att göra det bästa av situationen och våga leva här och nu.

pappa70

Under den gångna helgen har vi varit på Sveriges framsida, på västkusten för att fira min far. Pappa fyllde 70 år på lördagen och det firade vi   med en härlig familjemiddag. 3 generationer tillsammans. Det är härligt att kunna samlas, men visst känns det tomt utan Chrille bland oss. Han fattas oss hela tiden <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  2 Comments

Tiden går

24 sep 2014 @ 7:31 by

Idag har det gått 6 månader.

6 månader sedan livet förändrades på det där sättet som alla föräldrar fruktar och som man inte tror händer ändå.

Mitt barn dog.

Christian fick bara leva i 21 år.

bild15

Sorgen finns med mig hela tiden, men den är hanterbar och går att leva med. Det finns dagar när jag inte gråter alls numera.  De dåliga dagarna när jag bara vill ligga i sängen och glömma omvärlden kommer allt fler sällan. Jag har varit nere på botten och vänt. Även om jag sett honom och hållit om hans döda kropp är det ibland ändå så obegripligt. Det hugger till i mig när jag tittar på bilder av honom: min lilla pojke finns inte i jordelivet. Jag får aldrig mer höra hans röst. Tjata på honom. Skratta med honom. Sjunga med honom. Leva med honom.

Ibland måste jag skriva att han är död och se orden framför mig för att acceptera att han är död. Det är bra att jag fått se honom död och hållit om honom. Jag vet att han inte lever. Jag har känt hans kalla kropp.

Smärtan är obeskrivlig. Som någon sa: man förstår först när man själv varit med om att förlora ett barn. Även om han var vuxen, så var han ändå mitt barn.

Den första tiden var som ett töcken, men ändå glasklar. Jag höll ihop och tog hand om allt praktiskt och var fullt fokuserad på att begravningen skulle bli som Chrille önskade. Han hade planerat för sin begravning. Han hade pratat med oss om hur han ville ha det. Men det bästa var att han hade fyllt i Vita arkivet, så där fanns hans vilja i skrift. Det hjälpte oss i flera frågor, bla om kremering och askans spridning.
Alla borde fylla i Vita arkivet, oavsett om man är 21, 48 eller 75. För det är ett stöd för efterlevande. Det är en hjälp om de efterlevande ha olika viljor. Det är så mycket man ska förhålla sig till och man blir helt förvirrad av allt som ska beslutas om. Vi hade ett fantastiskt stöd av begravningsentreprenörer och präst. Ett stort tack till May, Lennart och Katarina. Men det största stödet har jag i min underbare sambo, min stora kärlek, mannen i mitt liv H.

Saknaden är enorm. Men på något sätt går livet vidare. Tiden läker inte, men den dämpar smärtan.

ljus

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Kropp

19 sep 2014 @ 10:27 by

I hela mitt liv har jag varit frisk och stark. Sällan sjuk och i hyfsad form. Men har inte lagt mycket tid på att träna. Träna är tråkigt i min värld. Jag fått ett ryck då och då för att sedan hemfalla åt ingen träning alls. I långa perioder har jag dansat folkdans och det har varit motion nog.
egobild
De senaste åren har kroppen förfallit. Den ena krämpan efter den andra har smugit sig på. Eller snarare jag har förträngt att kroppen gör ont. Familjen har däremot fått höra mitt gnäll. Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkare, där fick jag remiss till sjukgymnast och det var toppen. Jag blev lyssnad på och mina besvär är inte hittepå. Jag har: hälsporre (så ont att gå) åderbråck (ärftligt) trochanterit (orsakat av felbelastning p g a hälsporren. Gör jävligt ont. Mest när jag går) musarm (har varit min följeslagare i 10 år. Jag har vant mig) inflammation i axeln (ont ont ont) nerv i kläm i ryggen (kommer och går, gör skitont) På toppen av det framfall, övervikt och synfel. Ja, närsynt har jag varit i 40 år, så det är ju mer som en egenskap.

trana

Tant har fått börja hos sjukgymnast. Tant simmar i simhallen med andra tanter på dagtid. Tant gör övningar för axel, arm och höft varje dag. Visst är jag avundsjuk på de som kan springa och gå utan smärta. Men jag får göra det bästa med mina förutsättningar.

Fy farao vad jag ångrar att jag tagit en frisk kropp för given. Fy farao vad jag ångrar att jag bara bitit ihop och kämpat vidare, trots att jag haft ont.

Men nu ska jag vara snäll mot min kropp. För den ska hänga med i några år till.

onlysolutions

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , ,  2 Comments

Tankar och perspektiv

15 sep 2014 @ 10:29 by

spiderweb

För 4 år sedan valvakade jag på ett hotell i Stockholm. På agendan låg konferens med skolverket om gy11. Valresultatet gjorde mig då så besviken. Men vardagen tog över och livet tuffade på ändå.

I år valvakade jag i ett rött hus på landet. Regeringsskifte ja tack. Men det är med en bitter eftersmak. 13% av Sveriges medborgare har röstat på ett nationalistiskt högerkonservativt parti. Men så är det med demokrati. Vi får ha vilka åsikter vi vill och tro på vad vi vill. Vi får rösta på vad vi vill.  Även det som strider mot min uppfattning och som får min känsla för demokrati och allas lika värde att skrika. Men inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet är ännu värre.

Det har hänt mycket i mitt liv under de gångna 4 åren. Jag har drabbats av det värsta en förälder kan uppleva, när min yngste son dog. Jag har flyttat ihop med min stora kärlek. Jag har bytt jobb. Jag har blivit utan arbete. Jag har fått hög lön. Jag har fått a-kassa som jag inte kan försörja mig på. Jag har fått nya vänner. Jag har fått massor av livserfarenhet. Jag har upplevt både den största lycka och djupaste sorg.

Jag är tacksam att jag lever i ett land som Sverige. Mest är jag tacksam att jag har vågat lämna komfortzonen och prövat mina vingar.

kalas

Lusten att blogga är liten.  Nu när jag har tid borde jag kunna skriva flera inlägg om dagen. Men nej. Jag har tappat lusten.

Livet i verkligheten är däremot lustfyllt. Jag har livslust. Trots allt elände så har jag stor livslust.

Oavsett var vi befinner oss i livet: i arbete, sjukskriven, utförsäkrad, arbetslös, pensionär så har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, att höra till.
Jag hör till. Jag ingår i ett sammanhang och är behövd. Det vårdar självkänslan. min tillvaro är meningsfull.

agg

Veckan som gick:
Besök: klostermuseet, där tid och rum bara försvann. En högtidsstund för historienörden i mig.
Godaste: baconlindad torsk m sparris och grönsaker i ugn. Jag är bra på att laga mat.
Väder: morgondimma och solsken. Lite regn har vi också haft.
Pirr i magen: anställningsintervju. Sålde inte in mig så hårt, utan var brutalt ärlig, så jag har inga förhoppningar.
Inköp: tantblus för 30 pix på röda korset. Sällskapsspel för 100 pix  på nätet.
Pyssel: kokat plommonsylt och plommonmarmelad.
Bästa: att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon.
Ja: serien Hjem.
Nej: strumpor. jag vägrar!

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  8 Comments

Vikten av läsning

08 sep 2014 @ 15:54 by

Jag är uppväxt i ett arbetarhem med passion för böcker, kunskap och historia. Mina föräldrar uppmuntrade min kunskapstörst och visade vikten av utbildning. För både mig och min bror var det självklart att vi skulle studera vidare. Mamma och pappa slog ett slag för bildning helt enkelt.

Det bästa man kan gör för sina barn är att läsa för dem. De får ett rikare språk och större förmåga att fantisera. För att inte tala om upplevelsen tillsammans. Jag läste mycket för mina barn, precis som min mamma gjorde för mig, och kan sakna stunderna tillsammans när vi läste böcker som Mamma Mu, Prostens barnbarn och Harry Potter. Självklart med olika röster för de olika karaktärerna.

mammamu1

När mina barn gick på lågstadiet arbetade man mycket för att främja läsningen, både i skolan och i hemmet. Ett exempel var läskompisar, när alla barn läste högt för varandra, två och två, sittandes lite varstans på skolan. Då tog man fram sin läskudde, som man fått ta med hemifrån. Chrille skulle absolut ha en vinröd prydnadskudde i sammet med sig…

Jag är en sån där faster/moster som ger böcker i present. Jag tycker att det är den bästa present man kan ge. Eller få…

När det gäller mitt eget läsande har jag blivit periodare. Under många år var jag en bokslukare och kunde avverka 100 böcker under ett år. När livet är kämpigt har jag haft svårt att hitta ro att läsa. Nu har läslusten kommit tillbaka igen. Tack och lov.

Dagens läsning utspelar sig på Marstrand: Havsvatten av Ann Rosman.

HavskattenRGB-200x300

Category: böcker  Tags: , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

Besök hos sjukgymnast

04 sep 2014 @ 8:01 by

Vi pratade om mina besvär och vad doktor Elin skrivit i remissen. Jag berättade och sjukgymnasten lyssnade. Hon tittade på min kropp, klämde lite och visade olika övningar. Om 3 månader eller 3 år kan jag vara besvärsfri. Men jag är ju van vid konstant smärta.

Jag har fått en övning för min musarm. En för axeln. 4 för höften. Det räckte tyckte hon. Så nu ska jag öva varje dag. Återbesök om 2 veckor. Sen är det bra att jag simmar, cyklar och promenerar 🙂

Daga att vara snäll mot kroppen. Den ska ju hålla i några år till. Man vinner inget på att bita ihop och köra på. Det tog lite tid för mig att inse det.

allen

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,  2 Comments

Första september

01 sep 2014 @ 15:43 by

Solen skiner, men i morse var det svinkallt och dimmigt ute. Jag vill inte ha höst än. Vill inte!
Man kan inte sitta ute på kvällarna och det är kallt utan jacka. Snart måste jag ta på strumpor också. Blä!
Men om 68 dagar blir det varmt och skönt. Då åker vi till Teneriffa. 3 härliga veckor. Helt plötsligt känns november uthärdlig.

Helgen försvann fortare än en grisblink.
På fredag kom prinsessa med bussen från Göteborg. Huset fylldes av tre generationer familj och vi mumsade i oss kräftor.

kraftor

På lördag var det dags för överraskning. Min man är helt underbar. Prinsessan och jag hade order att vara redo för avfärd 8.30 mot okänd destination. Efter lite omvägar och kringelkrokar svängde vi av mot Högby spa.
Det var en helt fantastisk överraskning. Vi fick tid tillsammans och helkroppsbehandling med massage och ansiktsbehandling. Därefter blev det thaimat och hur det nu gick till så lyckades jag övertala Kärleken att spela spel. Så vi spelade TP i flera timmar. Grannen tittade in och sen satt vi och pratade och skrattade tills det var mörkt.

spa

Söndagen ägnades åt lugn och ro, vi åkte en sväng till sommarstugan och vittjade kräftburarna och plockade lite björnbär. På eftermiddagen åkte prinsessan hem till Göteborg och på kvällen var det dags för bonussonen att åka till stan för mamma-vecka. Jag saknar dem så fort de åker. Det var verkligen en underbar helg . Tillsammans. Familj är det bästa som finns.

Tomaterna går på sista svängen och jag har skördat min sista paprika. Men gräsmattan är grön och frodas. Chiliplantorna är fulla av frukter och plommonträdet kommer att generera både plommonmarmelad och plommonchutney. Sen vill jag göra päronkonjak av våra päron. Man måste ju prova.

chili

Imorgon blir det simhallen. På onsdag sjukgymnasten. På torsdag Adelövs marknad. På fredag kalas. På lördag är vi bortbjudna. Det är fullt upp med livet på landet <3

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,  4 Comments

För evigt 21, aldrig 22

30 aug 2014 @ 20:30 by

Just nu, 30 augusti 2014 klockan 20.30, är det exakt 22 år sedan Christian föddes. Men han blir aldrig 22. Christian dog när han var 21 år.
Det är fortfarande så svårt att inse. Att han är död. Att han aldrig mer kommer tillbaka till oss. Att vi aldrig mer kommer att höra hans röst.
30 augusti 1992 var det en solig varm dag med hög och klar luft. På kvällen föddes en vacker gosse. Envis, stark och självständig. Mitt yngsta barn. Vi har kämpat med och mot varandra hela livet. Nu kämpar jag med saknaden.

De första månaderna efter hans död var jag så fullständigt fokuserad på allt praktiskt att det fanns inte en tanke på att bryta ihop. Jag förstod inte vad andra menade. Men efter 4 månader kom det. Jag är ständigt ledsen, mitt i all livsglädje. Jag kan börja gråta mitt i skrattet. Kroppen är fylld av sorg och jag gör mitt bästa för att släppa ut den. Man kan inte skynda sorg. Men det är jobbigt att vara så ledsen hela tiden.

Min tröst är att Christian har det bra nu. Han slipper plågas mer. Det är jag tacksam över. Men.
Du fattas mig.

Category: tankar  Tags: , , , , , , , , , ,  6 Comments

Arbetsbefriad eller nåt

27 aug 2014 @ 7:12 by

Fri att arbeta
Arbetslös
Arbetssökande
Mellan två jobb
Tillgänglig för nya uppdrag
Till arbetsmarknadens förfogande

Formuleringarna kan variera. Jag har jobbat sedan 1988. Totalt har jag hittills varit arbetslös i 5 månader. Så i drygt 25 år har jag varit yrkesverksam.

Anställningsformerna har varit olika: timanställning, visstid, projekt, vikariat, tillsvidare. Två gånger har jag haft ”fast jobb”  Det första sa jag upp mig ifrån när livet var kaos och det andra blev jag uppsagd ifrån p g a arbetsbrist. Den arbetsplats där jag arbetat längst hade jag visstidsanställning i totalt 9 år!

För ett år sedan var jag en av slutkandidaterna till en rektorstjänst, men snubblade på målsnöret då man valde den som var tf. rektor. Det var surt, men jag insåg snabbt att det var inte meningen. Hade jag fått det jobbet så hade jag inte flyttat ihop med H. Sen fick jag ett vikariat i Linköping och har jobbat som gymnasielärare fram till semestern.

Vad som händer i höst är lite höljt i dunkel. Har ett kanske och väntar på några svar. Var slutkandidat till en rektorstjänst, men man valde att annonsera ut igen, då man inte hittade någon som hade 100% av alla kvalifikationer man önskade. Att bli grillad på anställningsintervjuer är lite som ett läxförhör. Men det är bara att tuta och köra och svara på frågor efter bästa förmåga och visa sig från sin bästa sida. Jag är glad för varje intervju jag blir kallad till.

Har insett att jag behövt tid att hantera sorg och saknad. Släppa ut allt det ledsna och låta sorgen ha sin gång. Man kan inte kapsla in sorg. Vissa dagar orkar  jag inte något. Är bara ledsen och orkeslös. Andra dagar sprudlande glad. Lugnet på landet är oerhört välgörande. Och jag mår bättre nu. Är redo för vardag och hårt jobb.

Men det ordnar sig alltid. Jag oroar mig inte. Det här årets händelser har fått mig att bry mig om det som är viktigt. Och en arbetslöshet är det ingen ide att lägga energi på i förväg.

Jag lägger min energi på människor. De är det viktiga i tillvaron.

solros

Category: tankar  Tags: , , , ,  8 Comments
« Previous Entries
Next Entries »